luundbergsanna

 

Hände en rätt speciell sak idag på unf, vi alla tog med oss ved, maschaller (stav) och begedde oss ut till kvarnängen. Där tände vi eld i en brasa och stoppade ut maschallerna i ett stort hjärta. Där stod vi och pratade en liten stund om folk som gått bort i droger, hade en tyst minut för dom. Det var så otroligt vackert att de inte går att beskriva. Och att man själv liksom tog del av det, och liksom fanns där och tillängnade en tyst minut för dom som haft en sådan fruktansvärt svår tid och sedan bara försvunnit från livet.

 

Droger är inget att leka med, och något som jag verkligen aldrig kommer att prova själv. Jag har kompisar som har testat det, dom berättar om den där sköna känslan som uppstår men hur de även kan fucka upp en helt. Aldrig någonsin droger, aldrigaldrigaldrig.